Hur Las Vegas skaffade en smartare vattenlösning

Patricia Mulroy lärde sig tidigt att när man ansvarar för vattenförsörjningen för nästan två miljoner människor i ett ökenområde ska man ta det säkra för det osäkra. Som chef för Las Vegas Valley Water District och Southern Nevada Water Authority har Mulroy drastiskt förändrat hur regionen använder vatten – och hon planerar för ännu tuffare tider i framtiden.

Av Eric Gourley

Det låter som en omöjlig uppgift: att förse två miljoner invånare och 35 miljoner besökare per år med vatten i en av de varmaste och torraste städerna i världen, samtidigt som antalet invånare har ökat rekordartat, torkan är värre än någonsin och den enda vattenkällan är en sjö som blir mindre och mindre. Ändå har Patricia Mulroy lyckats med just det i Las Vegas. Det har hon gjort genom att samarbeta med andra regioner om vattentillgångarna, genom att motivera invånarna att använda mindre vatten, genom att debitera användare av stora volymer mer och, viktigast av allt, genom att aldrig underskatta behovet.

Las Vegas tar det mesta av sitt vatten från Lake Mead och området kring Coloradoflodens bäcken, en källa som de länge har delat med andra städer i sydvästra USA. Sjön var full när Mulroy började på Las Vegas Valley Water District 1985, men Nevada närmade sig snabbt gränsen för sin tilldelning på strax över 370 miljoner m³ av Coloradofloden och upplevde dessutom en enorm tillväxt.

– Vattenbranschen i det här landet förlitar sig på något så otroligt som sannolikhet, och sannolikheten beräknas genom att titta på hur det har varit tidigare. Alla vi vände oss till, oavsett om det var den federala regeringen eller staten, påstod att ”era vattentillgångar kommer att räcka till minst 2025”. Vattnet skulle ha tagit slut 1995 om vi inte hade genomfört fundamentala förändringar, säger Mulroy.

En regional plan och en tankeställare

Federala regler begränsar den mängd vatten som Las Vegas kan ta från Lake Mead och Coloradofloden varje år. För att hantera dessa juridiska regleringar var Mulroy 1991 med och skapade pionjärverksamheten Southern Nevada Water Authority.

På den tiden sökte varje kommun vattenavtal för floden var för sig, och motivationen för att spara på vattnet var låg. Mulroy insåg att det var nödvändigt att slå samman resurserna och vidta gemensamma åtgärder för att öka vatteneffektiviteten hos samtliga kommuner, och på så sätt skapa en hållbar vattenförsörjning för den ständigt ökande befolkningen.

Trots detta var södra Nevada oförberett när Coloradoflodens bäcken torkade ut i början av 2000-talet.

– Vi blev tvungna att lägga om kursen. Vi hade gradvis vant invånarna vid frivilliga vattenbesparingar under flera år, och vissa hade börjat ta till sig budskapet, men det är en generationsfråga tills man kommer till en punkt då människor inser att de verkligen måste hjälpa till, säger Mulroy.

Företagen gick i bräschen

På Las Vegas Strip spelar vattnet en stor roll. Bellagios fontäner med 83 miljoner liter vatten, Venetians artificiella kanaler, Treasure Islands piratlagun och Mirages eld- och vattenvulkan gör det svårt för turisterna att förstå att regionen har drabbats hårt av torka.

Och ändå går idag bara 3 % av stadens vatten till dessa massiva kasinon som är grunden i statens ekonomi. Till skillnad från de flesta andra städer där kunderna får volymrabatt, debiterar Las Vegas sina kunder med hög volym mer.

– Hotellen är naturligtvis högvolymförbrukare, så de återvinner så gott som varenda droppe. För dem handlar det om pengar. De har vidtagit otroligt effektiva åtgärder och har varit ledande i omställningsarbetet. När vi inledde de frivilliga vattenbesparingarna visste vi att företagen skulle behöva gå i bräschen. Invånarna kommer inte att ändra sin livsstil för att underlätta för företag som inte gör någonting, säger Mulroy.

Ett aktivt samarbete för vattenbesparing bestående av stora företag runt om i Las Vegas har ökat arbetets effektivitet.

– Hotellen slåss om att spara mest vatten och visa upp den mest hållbara lösningen. Företagen har varit helt fantastiska. De har verkligen lett utvecklingen framåt, berättar Mulroy.

Innovativt motivationsprogram

Att motivera fastighetsägare att byta ut sina gräsmattor mot vattensparande trädgårdsarkitektur av ökentyp har varit en hörnsten i Mulroys kampanj ända sedan 2003.

Det innovativa programmet Water Smart Landscapes Rebate, som lokalt är känt som ”klöver för gräs”, har belönat invånare som skapar distriktgodkända trädgårdslandskap och omvandlar sina törstiga gräsmattor till för området naturlig ökenflora.

Fler än 40 000 fastigheter i dalen har deltagit i programmet som betalar lite drygt 16 dollar per kvadratmeter och sparar över 30 miljoner liter vatten årligen.

– Vi har gett våra kunder nästan 200 miljoner dollar i direkta avdrag för att ta bort gräset. Förr spenderade vi över 70 % av vårt vatten utomhus. Det var bara utomhus som vi kunde skära ned på vattenförbrukning tillräckligt för att få en stor effekt, säger Mulroy.

Strikta användningsinstruktioner

I tillägg till avdragsprogrammet är det dessutom förbjudet att anlägga gräsmatta framför nya bostäder i Las Vegas, och bara 50 % av området bakom huset får bestå av gräs. Att låta en vattenspridare bevattna cementytor är olagligt.

Dessutom omfattas alla som bor i dalen av ett bevattningsschema – en gång i veckan under vintermånaderna, tre fastställda dagar i veckan under höst och vår och ingen bevattning mellan 11.00 och 19.00 under de varmaste sommarmånaderna.

– Den biten var nog det svåraste att få invånarna att gå med på, med tanke på vår kultur. Det tog ett tag för landskapsarkitekterna att vänja sig, men det gick – träden dog inte för att de bara fick vatten en gång i veckan – och nu har det helt enkelt blivit en del av kulturen i södra Nevada, säger Mulroy.

Även golfbanor förlades med stränga vattenrestriktioner, och stadens invånare debiterades för sin privata användning efter en trappstegsmodell.

– Vi fick bättre respons genom att motivera våra kunder till förändringar, genom att hjälpa dem ekonomiskt, istället för att belasta dem med den ena avgiftshöjningen efter den andra, säger Mulroy.

En del kommuner i södra Nevada testar nu nästa generations teknik som känner av hur torr jorden är och bara aktiverar vattenspridarna när det är nödvändigt.

 – Vi tror faktiskt att detta kommer att spara mer vatten än de fasta tre dagarna. Om tekniken fungerar kommer vi att tillåta att de fastigheter som installerar den avviker från bevattningsschemat och i stället låter tekniken reglera bevattningen, säger Mulroy.

Förberedd på det värsta

Myndighetens besparingsarbete har tillsvidare skjutit upp behovet att importera vatten från avlägsna områden. Mulroy har dock ansökt om vattenrättigheter i flodbäcken i Nevada och Utahs Snake Valley som del av en föreslagen plan på en 46 mil lång rörledning för att leverera dricksvatten till Las Vegas. Vattentillstånden har beviljats för  Nevada och man avvaktar beslutet för Snake Valley.

– Vi måste vara förberedda på det värsta. Den allvarliga torkan i Coloradofloden kommer bara att förvärras. Det är inget orimligt framtidsscenario att vi måste ersätta en tredjedel eller mer av våra vattentillgångar om vi blir så hårt pressade. Vi har tillsammans ett antal avtal för det lägre bäckenet där vi flyttar runt vatten, och vi har tillgång till vatten i Arizona och i Kalifornien, men inte ens allt det sammantaget kommer att räcka. Vi planerar för det värsta, och om det blir så illa är det enda vettiga alternativet för oss att ta in största möjliga mängd av oanvänt grundvatten utifrån till vårt bäcken. Vi har inget annat val, säger Mulroy.

– Det är inte populärt, men räkenskapens dag kommer, fortsätter hon. Målet för tillfället är att bevara det som ett alternativ, eftersom vi inte kommer att ha tid att genomföra arbetet med tillstånd och miljöhänsyn senare. Sedan kan vi lämna det som det är tills förhållandena blir så allvarliga att vi inte har något annat val än att koppla in även den vattentillgången.

Framgångsrika effekter på förbrukningen

Myndighetens åtgärder har haft stor inverkan på den genomsnittliga vattenförbrukningen per person, en siffra som fortsätter att minska år efter år. Den totala vattenförbrukningen har endast stigit marginellt trots befolkningsökningen.

– Det har varit en lång resa, men den har lett fram till att vi har lyckats minska vår vattenförbrukning med mer än en tredjedel och få ned den till 284 liter per person och dag. Det är en enorm förbättring jämfört med när vi började. Det handlar om att öka medvetenheten – tidigare tänkte inte invånarna på sitt vatten. Det bara fanns där. Det var inte förrän nivån i Lake Mead började sjunka – och fortsatte att göra det – som de började se annorlunda på det hela. Verkligheten hann ikapp oss; klimatförändringarna kanske inte bara är ett religiöst argument, utan något som förverkligas snabbare än vi hinner anpassa oss, säger Mulroy.

Artikelserie

Vattenteknikens framtid: smart och hållbar

Börja läsa

Prenumerera på vårt nyhetsbrev